illAbrandman

det är vad vi var..
jag var stark innan men jag lärde mig att luta mig mot dig,,
svårt med allt utan dig!
sover inte som jag ska, äter inte som jag ska, inget funkar längre..
var det rätt val..  är detta bara en svacka??
kännermig så otroligt ensammen just nu, fan det skulle ju inte vara så här..
det skulle ju vara min familj.... vad hände??

jag vet att du läser detta tillslut men hoppas verkligen egentligen inte att du gör detta för jag vill verkligen inte att detta ska drabba dig..
du har gett så mycket åt mitt liv och vi kan inte ha det som vi hade det men man undrar ibland..

jag hatar att gå o lägga mig utan dig! jag hatar att komma hem och du inte kommer! jag hatar att veta att du inte är där!
det ska du veta!
men jag måste klara mig, måste börja lita på mid själv och stå på mina egna ben, kan inte ha dig till det!
antar att vi aldrig kommer att bryta kontackten.. eller ja.. du blir fan inte av med mig,,

någonstans tappade jag mig själv på vägen!
jag måste hitta det..
det enda jag kan leva på är att om kanske ett par år att ihar blivit mer vuxna och att situationen är en annan!
skulle jag välja ngn att skaffa barn och bli gammal med så skulle det självklara valet vara du..
inte situationen utan du!
vi lovade det varandra det en gång.. att vi skulle det men jag vet inte längre vad som hände... jo jag vet det egentligen och jag vet vad hon heter, hon som hände...

allt har varit så starkt och just nu är det tufft att andas men det blir nog bättre... hoppas jag verlkigen...
du är min bästa vän i hela världen, det är du som kännermig bäst och det är du som har funnits där när allt varit tufft med allt..

fan nepp ska försöka sova lite nu igen..

O&O/illA